I artikeln The Minecraft Generation beskriver Clive Thompson spelet Minecraft och hur det skiljer sig från andra spel genom att fungera som en plats/destination, ett verktyg och en kulturscen. Minecraft uppmuntrar barn till att ta reda på hur saker fungerar genom att ta i sönder dem, fixa dem, förvandla dem och testa sig fram. Ian Bogost, en speldesigner och professor i mediastudier vid Georgia Tech, uttrycker det enligt följande:
Minecraft kan mycket väl vara denna generations persondator.
Colin Fanning, som arbetar på Philadelphia Museum of Art, påpekar att många europeiska filosofer länge har främjat blockbaserade spel som en form av “bra” spel eftersom de främjar abstrakt tänkande. En åsikt som kommer igen hos flera forskare. Artikeln tar på många sätt upp fördelarna med det blockbaserade tänkandet och hur det kan få dagens barn och ungdomar att experimentera, bygga och hitta mönster i omvärlden.
I artikeln Minecraft, makerkultur och gemensamt lärande kommenterar Stefan Pålsson från Väsby Lärlabb också delar av NYTs artikel och hur den ger exempel på hur allmänningar och kollektivt samarbete kan fungera i en virtuell värld som förenar äventyrsspel med byggande.
