The frustrations of digital fabrication: an auto/ethnographic exploration of ‘3D Making’ in school är den första av Selena Nemorins två vetenskapliga artiklar som bygger på hennes etnografiska fallstudie på en skola i Australien. Den andra, Making the best of it? Exploring the realities of 3D printing in school, har hon skrivit tillsammans med Neil Selwyn.
Artiklarna beskriver hur planering och skapande orkestreras och närmast detaljstyrs av läraren. Hela makerkulturen bygger på samarbete, att man ska dra nytta av varandra och att man ska bygga vidare på andras arbete. Användningen av tekniken i undervisningen formas av de ramar som gäller i skolan.
I efterhand kan projektet ses som framgångsrikt, konstateras det i artiklarna, men i sina intervjuer hade Nemorin svårt att lägga märke till någon större entusiasm hos eleverna. Hon konstaterar att eleverna var frustrerade över den omständiga arbetsprocessen och de hade svårt att se poängen med att arbeta med CAD och 3D-skrivare. Några menade att det hade varit enklare och gått snabbare att arbeta för hand. Selena Nemorin konstaterar i sin första artikel att detta förstås enbart är en fallstudie på en skola i Australien. Det behövs betydligt mer empiri för att få en tydligare och mer heltäckande bild av vad som händer när CAD och 3D-skrivare används i undervisningen och när makerkulturen möter skolan.
