Idéer bakom makerkulturen

Makerkulturen står på flera ben ur ett mer filosofiskt perspektiv. Den går i många avseenden att knyta an till samtida idéer om hållbar utveckling. Industrisamhällets, och masskonsumtionens, baksidor med miljöförstöring, klimatförändring, nedskräpning, slit-och-släng konsumtion kommer tydligt till uttryck i makerrörelsens filosofi. Just viljan och möjligheten att själv kunna anpassa, förändra, laga, och skapa nytt av gammalt återfinns i merparten av makerkulturen. I vissa avseenden kan makerkulturen ses som en motkraft till masskonsumtionens tidevarv och detta syns i ett generellt intresse för det hemmagjorda, det egna hantverket och önskan om möjligheten att kunna göra på egen hand. Inom makerkulturen finns talesättet ”går saken du köper inte att öppna, så äger du den inte”. Detta syftar på möjligheten att själv kunna laga, reparera och förändra de objekt du köper. Går det inte att på egen hand laga det du köper, så är du bunden till någon annans förmåga och kapacitet att göra det.
Det finns också en stark filosofi om öppenhet, transparens och socialt engagemang inom makerkulturen. Tanken på att verktyg och material för skapande, samt kunskapen om dem, ska demokratiseras och kunna erbjudas alla är central för makerkulturen. Makers delar inte bara recepten på sina skapelser, utan också de verktyg och den kunskap om material de har. I industrisamhällets tidevarv var sättet på vilket man tog en innovation till marknaden att dokumentera och patentera sin innovation, eller på annat sätt skydda sin immateriella rättighet genom mönsterskydd eller copyright. Med patentet i hand blev det möjligt att ekonomiskt dra vinning av sin innovation över lång tid. Uppfinningen kunde licensieras eller patentet säljas, men i grunden var du i kontroll och ägde din innovation. Makerrörelsen har ett annat förhållningssätt till innovation – den av öppenhet.
Begreppet ”öppen innovation” myntades 2003 av Henry Chesbruough, professor vid Center for Open Innovation vid University of California. Hans definition av öppen innovation är ”som ett medvetet in- och utflöde av kunskap för att accelerera intern innovation och att expandera marknader för externt användande av interna innovationer”. Med öppen innovation går man ifrån tidigare idéer om att ensam på kammaren komma på sin innovation och därefter patentera den. Tanken är att vi i det nätverkande, uppkopplade samhället alltid har tillgång till mer och bättre förutsättningar för innovation i öppna nätverk, än vad en enskild förmår åstadkomma. Det handlar om att utveckla tankar och idéer, produkter och tjänster, tillsammans med andra utanför sin egen verksamhet eller organisation. Att bidra till nätverket genom att själv överlåta eller dela rätten för andra att använda och nyttja det man själv skapar. Detta sker genom olika former av öppna licenser och regelverk för öppen källkod, öppen hårdvara och rättighetssystem som Creative Commons.