I Digitalsamtal #003 tar vi avstamp i en diskussion om filterbubblor i Facebook-gruppen Digital Samhällskunskap. Begreppet filterbubblan fick stor uppmärksamhet 2011 när Eli Pariser släppte boken The Filter Bubble. I den problematiserade Pariser den personanpassning som blir allt mer påtaglig i många av nätets olika tjänster. Vad innebär det om vi i allt större utsträckning får se sånt vi redan är intresserade av och som bekräftar våra befintliga ståndpunkter?
På de fyra år som gått sedan boken lanserades har många andra skrivit och tänkt kring filterbubblan och dess konsekvenser. I vår diskussion konstaterar vi bland annat att det inte bara finns en filterbubbla, utan många olika. En del av dem är problematiska, andra till nytta.
Vi tar bland annat upp en artikel från våren 2015 som konstaterar att filterbubblan existerar på Facebook, men att den i större utsträckning faktiskt utgörs av de val som vi som användare gör. Länkar som delas på Facebook passerar flera filter: Någon ska välja att dela en länk, Facebooks algoritmer ska välja att visa den och någon ska välja att klicka på den.
Hos Microsoft gick en grupp forskare förra året till botten med den spridda uppfattningen att nyblivna föräldrar laddar upp alldeles för många bebisbilder på Facebook. Upplever man att det är för mycket bebisar på Facebook visade det sig att det inte är mot vännerna irritation över det ska riktas utan snarare mot Facebooks utvecklare. Det är nämligen algoritmerna som premierar bebisbilder framför annat innehåll. (Forskargruppen på Microsoft leddes för övrigt inte av danah boyd, vilket Anders påstår i avsnittet. Hon är inte desto mindre värd att följa, på bland annat blogg och Twitter.)
Det finns också försök att skapa verktyg som hjälper oss att blicka utanför vår egen filterbubbla. Ett aktuellt exempel är COP21Live, en tjänst som synliggör den digitala politiska diskussionen kring klimatförhandlingarna i Paris.
